Ibland bestämmer man inte alltid över hur det ska gå när man skriver. Idag dog en av mina allra käraste karaktärer. Det är med stort vemod jag säger hejdå till en av mina hjältar. Istället träder en ny rollgestalt fram, en som står för trygghet, stabilitet och kontinuitet. Den som försvann, virvlade fram och spred glädje och energi vart än han gick. Som en brusande vårflod rusade han fram och kittlade den farliga och äventyrliga nervtråden… Den nya är som en trygg höstlig klädd gammal ek, med rötterna väl förankrad i jorden.
Lite sorg känner jag och en liten, men ändå finns den där – klumpen i halsen.
Att skriva är att styra och ställa över händelser, liv och död, man har liksom allt i sin hand.
