Håller på att skriva ut den första delen av min bok. Den är på 420 sidor, så jag skriver ut dubbelsidigt. Hemma har jag en ganska enkel skrivare, vilket innebär att jag måste övervaka processen. Förutom att läsa mail, kolla Facebook och lite smått och gott så läser jag texten. Och kan konstatera, trots mitt kritiska sinnelag att den har både känsla och rytm i språket. Är faktiskt riktigt stolt över vad jag åstadkommit, en roman!
Då plingar det till ”I got mail”:
Hej Maria,
Tack för att vi har fått läsa ett utdrag ur ditt manus. Tyvärr har vi beslutat oss för att inte gå vidare med det men vi önskar dig lycka till på annat håll.
Vänliga hälsningar,
Xxxx Xxxxxxxx
Förlag XXXX
Aj, där satt den käftsmällen, den visste var den tog! Vad hjälper det nu med att alla som läst boken uttrycker sitt gillande. Nu befinner man sig åter på ruta ett, slagen till marken som de tyska knektarna vid Axvall borg. Plötsligt tappar jag lusten för att skriva, sätta mina kunskaper och fantasi på pränt.
Det får bli lite målarterapi idag, för att imorgon ta fram ett nytt extra tjockt hölje som ska täcka min kropp, ett ännu mera slagtålig än den tidigare… men idag tänker jag slicka min sår och känna mig lite ömklig.
