Dilemma, dilemma… ja, det är nog det enda riktiga ordet som visar vad jag känner.
Så vad är det som ger mig huvudbry?
Jo, min roman utspelar sig under medeltiden och är något så vackert som en episk berättelse med en historisk inramning. Riktiga historiska personer blandas med fiktiva, och fantiseras ihop till en berättelse om översitteri, maktfullkomlighet, kvinnoförtryck och motstånd. För att förstärka och inge en känsla av svunnen tid har jag använt mig av ett gammalt språkbruk. Varje ord har jag tänkt och värkt ut, formuleringar har korrigerats och jag har djupdykt i gamla skrifter, synonymordböcker och slutligen i Svenska Akademins Ordbok (min skattkammare). Detta har medfört att min bok är speciell, den är enligt mig själv, poetisk i vissa avseenden.
Nåväl, eftersom den handlar om en ung kvinna och mans upplevelser av både intolerans, förtryck och inre själsliga resor. Har jag insett att en perfekt målgrupp av läsare är ungdomar (16+), som både får riddare, ungdomlig iver och de första spröda erotiska mötena…
Det är nu dilemmat dyker upp; boken är svårläst genom det ålderdomliga språkbruket. Har fått svar från ett förlag som just ger ut böcker för barn och ungdom. De skriver bl.a.
... har du använt ett äldre språkbruk vilket gör boken ganska svårläst. Det har sin charm men jag känner inte att vi nu har kundgrupper där vi kan marknadsföra den på ett bra sätt…
Då kvarstår frågan; ska jag modernisera språket eller ska jag stå fast vid det? Det vackra språket, orden mot rappare och intensivare formuleringar? Ska jag hålla fast vid bokens originalitet eller ska den bli mainstream?
Vilka vill jag ska läsa boken?
