Igår var det kvinnodagen och jag både målade och skrev. Kvinnorna under medeltiden hade ingen frihet över huvudtaget att tala om. Den enda gång de eventuellt kunde få känna en aning frihet och möjlighet att bestämma lite, inte mycket men ändå en aning var när de blev änkor. Men hennes far, bror eller annan manlig nära släkting, kunde gifta bort henne ganska omgående – så flög den friheten iväg. Kvinnor var handelsvara och männen styrde, likt talibanernas kvinnosyn i dag var de förtryckta utan eget ansvar och nekades att aktivt ta beslut över sina liv.
I gårdagens avsnitt lät jag en av mina kvinnliga huvudrollsinnehavare få möjlighet att höja sin röst, att sätta sig upp både mot kyrkan och sin far.
Hur ska det gå, blir hon satt i horstol med horluva, och jagad ut ur byn? Eller böjer hon sig inför den rådande sedvänjan och kyrkans makt och gör som hon blir ålagd?
Samtidigt tänker jag att i många hushåll runt om i världen idag, sker samma övergrepp mot kvinnor, ingenting har hänt sedan medeltiden, och ingen författare kan styra deras öden utan i deras fall är det på riktigt.
Horstol = var ett straff, där kvinnan som varit otrogen, haft olovligt sexuellt umgänge fick sitta inne i kyrkan och visa en bar axel, att jmf skampåle
Horluva = kvinnor som hade haft sex utanför äktenskapet och/eller fött barn fick bära en hätta över doket, oftast röd. Rött stod för horeri och löst leverne.
