Tänk att bara bestämma sig för något och följa det beslutet gör att man går vidare med ny energi. Jag var lite vilse i mina funderingar om vilken stil jag skulle fortsätta mitt skrivande, dubier genomfor mig och jag kände hur osäkerheten mer och mer tog över.
Det är inte konstigt att man velar och ifrågasätter sin kompetens, skicklighet och förmåga i att skriva, när det svar man får löpande, är samma sak om och om igen;
tack för att vi fick läsa ditt manus… MEN dessvärre känner vi att vi inte kan/vill gå vidare med det!
Då måste man stålsätta sig och ta fram sitt förhärdade ytterskal, och tänka på alla dem som blev refuserade i sitt vardande, riktiga storheter inom litteraturen (det är i och för sig viktigt att man inte går vidare i jämförelsen, då om inte annars kommer självförtroendet i högsta grad få sig en smäll).
Så jag fortsätter och fortsätter… för målet med mitt skrivande är inte bara att bli utgiven, det är bara lite som grädden på moset, att skriva är för mig ett behov, något jag inte kan vara utan!
