omslagsproblem

 

Hård pärm, pocket, något som kallas danskt band, 130 mm*200 mm eller 150*230 mm?? 

Vilka frågor jag plötsligt står inför, men det är inget mot önskemålen från min redaktör(låter väldigt flott) att komma med förslag på omslag. 

Givetvis diskuterar jag det med min korrekturläsare, till lika min syster. Hon är en obotlig romantiker som läser kopiösa mängder med litteratur. 

Vår korrespondens när vi diskuterade omslag ger en hint om hur svårt det här är (syster=s jag=j)

J- jag undrar om inte ett förslag på omslag är antingen en ensam kvinna på en parkbänk, eller bilden på ett rosa kuvert vad tror du?

S- åh det är svårt… det beror på hur bilden ser ut, jag menar om det är ett foto, tecknat, målat...

J- foto ska det vara tycker jag, men en kvinna som sitter och tittar ut över en sjö, helt ensam en kall höstdag, kanske ger mer känsla av innehållet i boken

S- ja, du kanske har rätt. men den måste vara vacker, inte för deppig... jag är ju en obotlig romantiker

J- haha men i det fallet är det kört, för det sista man kan säga om boken är att den är romantisk...

S- jo jag vet, men det ska ju locka till läsning också... och en alltför deppig bild kanske inte gör det... dessutom måste det finnas sken av hopp, så man förstår att det finns hopp i boken också

----------

J- lägger in tre bilder nu kolla… Nå vad tycker du…själv gillar jag den på statyn..

S- haha, den tyckte jag du skulle stryka... bilden på damen på bryggan är vacker… brevet är inte dumt heller, men behövs något mer…

J- ja, men kvinnan är förstenad, iskall inspärrad...

S- haha, det är bara du som tänker så "bildligt"

J -tror du...

S- brevet är inte dumt, med en mobiltelefon bredvid jaa, inte dumt... men försteningen osv. tror jag är för "djupt" för att folk ska förstå...

J- hon är ju förstenad i sina känslor, det tycker jag bilden visar

S- jo jag förstår, men jag tror inte att folk fattar det när de ser bokomslaget...

J- tror du inte? Tycker det är ganska bra skildrat av besatthen. Vad tycker du om den här?

S- haha, vad är det??

J- förstenad inlåsta känslor....

S- men herregud Maria, så djup kan du inte vara... det är ingen som fattar!!!!!!!!

J- haha… kolla mailet, bra eller hur?

S- haha nä, jag tror inte på den, Dina liknelser är för invecklade.... (passande ord jag använde)

J- jag garvar ihjäl mig, kolla den här da, är den bra

S- Jag tyckte först det såg ut som om han slår henne... kanske inte så bra...

J- nej det är inte bra, den kastar vi...

S- hon som sitter vi bryggan, fixa till den med titel och ditt namn, så får vi se hur det blir

J- okej

S- den är inte dum...!!

J- haha.. min underbara syster, obotlig romantiker, vad tror du om Medusabilden..

S- ja, klart bättre än musslan...

J- haha

S- den är faktiskt ganska bra, symboliskt på något sätt…

J- ja, hon lider och håller tyst, men hämnas

 S- ja, sen har du ormen där också…

J- ja, precis... den får det bli - eller snäckan, eller statyn...

Vad det slutligen kommer bli, siar de vise om… men än en gång vill jag tacka min syster, som supporterar, läser och ger positiv kritik, och då ska ni veta att innehållet i mitt manus, är av den typen som hon ratar, alldeles för deppig.

Är så glittrande glad

Nu sätter det igång, nu blir det en bok av ett av mina manus… herregud, vilken grej!

Mitt i all vardagligt bestyr, dimper det ner, brevet att ett förlag gillar mitt manus och vill ge ut det i ett samarbete som grundar sig på ett win-win upplägg.

Plötsligt befinner jag mig med frågor som;

• hur många ex ska tryckas?
• vilket format är bäst?
• layout?
• … etc.

Angenäma problem, det som är det viktiga är att någon opartisk gillar texten.Känner mig som Sickan Carlsson, ” ... jag är så glittrande glad… trallalla…” och plötsligt känns allt underbart!

Mitt inre behöver en shaker

 

Ute dånar en blästringsmaskin, grannhuset ska få ny fasad. 

Själv försöker jag fånga inspirationen som försvann för några veckor sedan, efter en personlig förlust.

 
Kanske även jag skulle behöva ny polish, men min krackelerade fantasi, sitter inte utanpå, utan någonstans inom mig ligger den i träda. 

Om jag skakar loss i en extatisk dans i takter av borrljudet, kanske det blir en shake av mitt inre, och av all smärta tillsammans med glädje kommer det fram en osannolik mixtur av berättelser som slår det mesta… ja, man kanske ska bejaka oljudet och göra något produktivt av det istället?

Att lösa ett identitetsproblem

Har blivit asocial, vill bara sitta och skriva på min roman. Vill tacka nej till det mesta som kommer i min väg, och om jag gör det får jag dåligt samvete. 

Hur ska jag lösa problemet, hur ska jag rättfärdiga mitt skrivande utan att oja mig över att jag inte ställer upp på det ena än det andra?

Är det inte vädret som visar upp sig från sin allra bästa sida, är det någon underbar vän som frestar med en fikastund. Men jag vill inte, vill inte lämna min kammare och kreativitet, vill stanna framför dator och skriva, skriva och skriva sida upp och sida ner.

Känner alla hemarbetare så här, eller är det bara jag?

Troligen så beror det på att jag diskvalificerar mig själv och mitt värv, tar inte mitt författande på tillräckligt allvar. Om jag jämför med andra sysslor som jag utför hemma, så känner jag aldrig så här. 

Hur kan jag tro att någon annan kan ta mitt skrivande seriöst om jag själv negligerar det?

Nej, nu får jag sluta upp att misskreditera min kreativitet, utan lyfta upp mitt författande.

Ska börja med att titulera mig som Författare (någon vis man har sagt att om man skrivit två böcker, är man författare, och jag har ju skrivit tre och är just på gång med min fjärde) och när solen skiner, någon vän hör av sig ska jag säga som det är;

”Har inte tid för jag ”måste” jobba”  - för så är det, mitt skrivande är mitt jobb,  och ingen satans hobby!

Plötsligt slog saknaden till

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev de sista orden i min roman, för att därefter ha skickat in den till förlag, vilket jag inte hört ett ord från, förutom de två som bett om att få hela manuset.

Nu har jag vilat från skrivandet och läst böcker, vilket jag har svårt att göra när jag författar själv. Har haft lite olika tankar på nya skrivprojekt, det ena knäppare än det andra, fantasin är det inte något fel på, men lusten har inte infunnit sig.

Men så plötsligt dyker mina medeltidsromanfigurer upp. De kom första gången tillbaka en kväll när jag släkt lampan för att somna in. Plötsligt är de där, Agne, Märeta, Ingrid, Ulf och alla de andra och jag känner en stor saknad efter dem. 

Dessa påhittade kvinnor och män, har planterat sig i mitt hjärta och jag älskar dem. Nu måste jag väcka dem till liv igen, och tar därför upp skrivandet av del II av det medeltida äventyret. Åh, vad roligt det kommer bli!

Kanske, kanske, kanske...

Nu är den klar, min roman ”Ett olidligt tillstånd” och inskickad till förlag. Det var en procedur i sig, valet av vilket förlag jag skulle välja.

Först måste man välja rätt förlag, alla är troligen inte intresserade av mitt tema; själslig misär och besatthet etc. Det innebär att jag först får gå in på förlagens hemsidor och lära mig vad de står för.Där är de stora elefanterna, Bonnier, Norstedt, Brombergs m.fl. sedan har vi de nya, moderna uppstickare, vilka kan vara intresserad av mitt manus?

Hur man rent praktisk överlämnar manuset skiljer de sig även åt. De stora förlagen vill ha det per post, de nya accepterar att man skickar in det digitalt, men många vill först bara ha en presentation. Jag bestämde mig att skicka iväg manuset per post till några av de stora giganterna (det kräver stora vadderade kuvert med dyrt porto), skicka hela till två förlag som tar emot det genom e-post, slutligen skickade jag ett smakprov och liten presentation till ett antal förlag. Inalles blev det totalt 12 förlag som nu får läsa och bedöma min bok.

Ibland blir det ändå fel, trots digert detektivarbete. Skickade iväg manuset till ett förlag, och fick ganska omgående följande svar:

Hej!

Tack för din förfrågan. Viktigt och intressant ämne, men Xxx Xxxxx är inte rätt förlag.

Mvh,

Xxxx Xxxxxx

  

Fick precis ett svar från ett förlag (ett av de stora), som bara fått ett utdrag... kanske, kanske, kanske

Hej Maria!

Tack för ditt mejl rörande ditt manus ETT OLIDLIGT TILLSTÅND. Eftersom det är svårt för oss att ta ställning till ditt manus utan att ha sett hela, vill vi gärna att du skickar in det till oss via post. Vår adress är:

Manusredaktionen

Xxxxx Xxxxxx

Utanför mitt sovrumsfönster kan jag se Bonnierförlagens skyskrapa, varje morgon när jag kliver upp från bädden och kastar ett öga ut för att se hur vädret är, ser jag min dröm, min önskans högborg. 

Kanske, kanske, kanske…