Har blivit asocial, vill bara sitta och skriva på min roman.
Vill tacka nej till det mesta som kommer i min väg, och om jag gör det får jag dåligt samvete.
Hur ska jag lösa problemet, hur ska jag rättfärdiga mitt
skrivande utan att oja mig över att jag inte ställer upp på det ena än det
andra?
Är det inte vädret som visar upp sig från sin allra bästa
sida, är det någon underbar vän som frestar med en fikastund. Men jag vill
inte, vill inte lämna min kammare och kreativitet, vill stanna framför dator
och skriva, skriva och skriva sida upp och sida ner.
Känner alla hemarbetare så här, eller är det bara jag?
Troligen så beror det på att jag diskvalificerar mig själv
och mitt värv, tar inte mitt författande på tillräckligt allvar. Om jag jämför
med andra sysslor som jag utför hemma, så känner jag aldrig så här.
Hur kan jag tro
att någon annan kan ta mitt skrivande seriöst om jag själv negligerar det?
Nej, nu får jag sluta upp att misskreditera min kreativitet,
utan lyfta upp mitt författande.
Ska börja med att titulera mig som Författare (någon vis man
har sagt att om man skrivit två böcker, är man författare, och jag har ju
skrivit tre och är just på gång med min fjärde) och när solen skiner, någon vän
hör av sig ska jag säga som det är;
”Har inte tid för jag ”måste” jobba” - för så är det, mitt skrivande är mitt
jobb, och ingen satans hobby!
