Nu har jag vilat från skrivandet och läst böcker, vilket jag har svårt att göra när jag författar själv. Har haft lite olika tankar på nya skrivprojekt, det ena knäppare än det andra, fantasin är det inte något fel på, men lusten har inte infunnit sig.
Men så plötsligt dyker mina medeltidsromanfigurer upp. De kom första gången tillbaka en kväll när jag släkt lampan för att somna in. Plötsligt är de där, Agne, Märeta, Ingrid, Ulf och alla de andra och jag känner en stor saknad efter dem.
Dessa påhittade kvinnor
och män, har planterat sig i mitt hjärta och jag älskar dem. Nu måste jag väcka
dem till liv igen, och tar därför upp skrivandet av del II av det medeltida äventyret.
Åh, vad roligt det kommer bli!
