Idag regnar det, jipppiiii då kan jag äntligen koncentrera
mig på min roman utan att solen lockar med sin värme.
Mitt arbetsrum består av ett stort takfönster, och jag
sitter precis under det. När solen lyser in så värmer den min nacke – det är
skönt men samtidigt känner man sig väldigt instängd. Nu när himlen öppnat sig
och regnet bara öser ner så smattrar det skönt istället, och plötsligt blir
rummet intimt och mysigt.
Håller på att knyta ihop säcken, intrigerna, sorgen och
upprättelsen har börjat ta form och slutet är nära.
Romanen belyser svek, att åldras och att känna sig passé och
upprättelse, dagsaktuellt ämne enligt mig då vi stirrar oss blinda på förgänglighet
och ungdomens vitalitet.
Måste erkänna, jag börjar bli nöjd!
