Solen skiner, det är varmt och underbart. Sitter ute och
redigerar, lägger till och tar bort. Är lite rådvill över slutet och om själva
meningen med boken.
Då kom där en vindpust, rufsade om mitt hår och några blad
for iväg. Precis då fick jag svaret, för samtidigt sjunger någon på radion ”kärlek
och hat… en stund på jorden…”. Det är det min roman handlar om, att vi vistas
en stund på jorden och hela tiden balanserar människan mellan kärlek och hat.
Romanen är så gott som klar, knyter ihop säcken och har vänt
min huvudrollskaraktärs missär till något ljust och hoppfullt.
