Håller på att redigerar, brukar göra det emellanåt, skriva
ut det som är klart och sedan går jag igenom texten, kollar formuleringar och
annat smått och gott. Den här gången har jag låtit min syster få vara min
korrekturläsare, vilket är ett nytt inslag i mitt författarskap. Har tidigare
låtit väl utvalda personer, först få läsa när jag tyckt att romanerna har varit färdiga,
alltså färdiga för tryck.
Nu har jag tagit ett kapitel, redigerat och sedan skickat
iväg det på mail till henne, för att få feedback.
Vår mail korrespondens är väl
värd att redovisa här,
-------------
Syster(S): oj, oj vilken start!! tufft, men jävligt bra! Maria! fortsätt!!
(J): tycker du det, men du ska veta att de första 100
sidorna är en själslig misär...
(S): jo, jag förstår men hon tar sig upp hoppas jag???
(J): jag har ju stränga order från mina systrar; lyckliga
slut...
(S): ha ha, precis. men annars orkar man inte läsa den, inte
med en sån start...
--------------------
(S): fy sjutton Maria att du klarar av att skriva om detta
förskräckliga, så fruktansvärt... stackars människa
(J): och värre blir det...
(S): uhhh jag har svårt för detta, lider så med människan,
herregud
----------------------
(S) ja, det är jättebra!! du får till allt så jävla bra. Men
temat är för bedrövligt... sorry men jag har jättesvårt att läsa om sådan
förnedring
(J): ja, jag vet och du kommer bli upprörd flera gånger, men det kommer hämnd...(S) jag har hunnit läsa det senaste kapitlet och jag lider med denna Eva och mår dåligt med henne.
(J): men Laila, det är bara fiction... det blir bättre men först kommer hon ner i helvetet....
(S):ok, men det är lätt att leva sig in i det, och du skriver jävligt bra, du är duktig Maria
Med sådan feedback, är det inte konstigt att man inte ger
upp, utan fortsätter och fortsätter.. och inte är hon subjektiv heller!
