Klim-lit; böcker för mogna kvinnor...

Nu har lite över ett halvår gått sedan min STORA debut som romanförfattare och det har varit omtumlande. Har fått så mycket positiv feedback emellanåt att jag nästan har haft svårt att ta det till mig. Boken Ett olidligt tillstånd är utan överdrift en tragisk roman, om svek, besatthet och ensamhet – även om man kan skönja en ljusnande framtid mot slutet

Ur tragedi föds komedi, och jag var helt enkelt tvungen att skriva något mer ljust och roligt – och nu är manuset klart till min senaste, lite skruvade roman: Birgit Johanssons dagbok – ingen människa är en ö (titeln är en travestering av ”Bridget Jones dagbok”).

Utgångläget har varit att de som läser mest böcker i vårt land (kanske i hela världen) är medelålders kvinnor, och ingen grupp är så lite representerad som just den gruppen inom litteraturen. Saknaden av böcker som tar upp den moderna tanten-damen-mogna kvinnan har gett mig idén. Har sökt efter ett passande namn som klassificerar genren, som ex. Chick-lit, men har inte hittat något – så jag har hittat på ett själv: Klim-lit (klimakterie-litteratur).

Boken handlar om en kvinna (50 +), som går i samma fotspår dag ut och dag in. Livet är grått, hon är grå och hon börjar alltmer resignera och acceptera ensamheten. Hon lever upp genom att se gamla kärleksfilmer på teve och läsa romantiska böcker; och längtar efter att få bli älskad och ge kärlek. En natt drömmer hon att hon egentligen är fransyska. Det blir starten på ett nytt liv för henne. Hon vågar släppa sargen och ge sig ut på okända marker. Den inre resan hon sätter igång ska läsaren se som en metamorfos. Att våga leva och fånga impulserna som ständigt passerar framför våra ögon.

Det har varit en ren underhållning att skriva boken – man kan säga att talesättet ”The sky is the limit” har varit min ledstjärna. Förhoppningsvis kommer den ut lagom till sommaren

Har kommit till Base Camp

Nu är jag framme, nu har jag klättrat uppför berget och nått dit jag ville; att bli publicerad, bli utgiven på ett förlag.

Det är STORT, mycket stort att få boken i mina händer; lukta; klämma; vrida; läsa i den; MIN FÖRSTA ROMAN!

Resan dit har varit omtumlande. Refuserade manus, fina brev från förlag där de unisont tackar för visat intresse men nej tack, knockad till och från men som en rysk docka, har jag bara bytt skal och tryckt ner huvudet och tänkt; Jag ska klara det här! 

Så fick jag positiv feedback, från ett förlag; IDUS. De tyckte mitt manus var intressant och ville gärna ge ut det! 

Så började redigeringen. Om någon av en händelse tror att det bara är att skriva en berättelse, skicka in den till ett förlag, bli antagen (det svåraste) och så med ens har man en bok i sin hand – glöm det! Om man har turen att någon redaktör gillar manuset, så börjar redigeringsarbetet… Tror att utan överdrift har jag gått igenom texten upp emot 10 gånger, EFTER ATT JAG SJÄLV TYCKTE ATT DEN VAR KLAR. Men det var mödan värt, för nu sitter jag här med en produkt som jag är väldigt stolt över. Lycklig, rörd och överväldigad är känslorna som rusar i min kropp. 

Boken som är en sorglig berättelse, och från början bara ett sidoprojekt; för att jag behövde få lite distans till mitt egentliga huvudprojekt – medeltidsromanen – blev min dyrk till att kunna titulera mig författare.

Målet med bloggen var att redogöra för mitt liv som opublicerad författare har jag uppnått , men det är bara första etappen, jag har bara nått till Base Camp; nu går jag in i en ny fas i livet – att skriva mer böcker, så att jag inte blir en dagslända! 

Obotlig optimist

Nu händer det, nu är det inte långt kvar, innan min roman, "Ett olidligt tillstånd" ligger på bokhandlarnas diskar - man har väl rätt att hoppas (de måste ta hem den till sin affär); Den blir nog en braksuccé - alla har väl rätt att drömma;  Att det här är den första men inte sista boken som blir utgiven - man har väl rätt att ha önskningar; Att jag blir uppmärksammad på bokmässan - man ska försöka nå himlen, så når man trädtopparna.

Ibland slår drömmar in... och hoppet är det sista som lämnar människan sägs det och jag är en obotlig optimist.

Sen är det där med marknadsföring, att sälja sig själv... det är det svåra; ska nog ta höra mig för hos de personerna som finns i min allra innersta krets,  de som inte gör något annat än säljer och marknadsför olika aktiviteter, prylar, etc. dom borde väl veta hur man marknadsför en upcomming author....  Även det kommer gå så bra - man har väl rätt att tro på sig själv!

Och det borde vara straffbart att ta ifrån någon hennes drömmar!

Hur marknadsför man sig själv?

Med ny dator, tangentbord och Magic mouse, finns inget som längre hindrar flitens lampa att ständigt lysa på mitt skrivbord. Grogrunden för kreativitet och bra mylla för geniknölarna att gro, men koncentrationen uteblir,  vari beror nu detta på?

Kan det bero på nervositeten över att snart trycks min första bok, ja, inte min första bok, men min första roman.

Hur ska den tas emot, vad ska jag göra för att sprida den? Min redaktör har berättat att den bästa marknadsföringen är den som författaren själv bidrar med. Vad ska jag göra, ringa upp alla bokhandlare i Sverige, tvinga tidningarnas kulturredaktioner att lyssna och skriva om mig, skicka in den till Amelia Adamo? Jag har inte en aning, men på något vis måste den spridas, och min förhoppning är att mitt egna nätverk får hjälpa till.

En god vän frågade om jag övar mig på att bli intervjuad? Som ett levande frågetecken informerade jag henne om att jag inte hade gjort det, och med största sannolikhet inte kommer göra det. Så om jag skulle hamna framför en mikrofon kommer jag troligen stamma fram något helt taget ur luften. Under tiden kan jag fortsätta att brottas med den fiktiva verkligheten som jag styr över, mina figurer som blöder, älskar och hatar. Förhoppningsvis lär jag mig ett och annat under resans gång, så när dagen kommer då jag ska ut och bedriva PR för mig själv är så inne i fantasins underbara värld, att jag spelar att jag är någon annan, men vem?

omslagsproblem

 

Hård pärm, pocket, något som kallas danskt band, 130 mm*200 mm eller 150*230 mm?? 

Vilka frågor jag plötsligt står inför, men det är inget mot önskemålen från min redaktör(låter väldigt flott) att komma med förslag på omslag. 

Givetvis diskuterar jag det med min korrekturläsare, till lika min syster. Hon är en obotlig romantiker som läser kopiösa mängder med litteratur. 

Vår korrespondens när vi diskuterade omslag ger en hint om hur svårt det här är (syster=s jag=j)

J- jag undrar om inte ett förslag på omslag är antingen en ensam kvinna på en parkbänk, eller bilden på ett rosa kuvert vad tror du?

S- åh det är svårt… det beror på hur bilden ser ut, jag menar om det är ett foto, tecknat, målat...

J- foto ska det vara tycker jag, men en kvinna som sitter och tittar ut över en sjö, helt ensam en kall höstdag, kanske ger mer känsla av innehållet i boken

S- ja, du kanske har rätt. men den måste vara vacker, inte för deppig... jag är ju en obotlig romantiker

J- haha men i det fallet är det kört, för det sista man kan säga om boken är att den är romantisk...

S- jo jag vet, men det ska ju locka till läsning också... och en alltför deppig bild kanske inte gör det... dessutom måste det finnas sken av hopp, så man förstår att det finns hopp i boken också

----------

J- lägger in tre bilder nu kolla… Nå vad tycker du…själv gillar jag den på statyn..

S- haha, den tyckte jag du skulle stryka... bilden på damen på bryggan är vacker… brevet är inte dumt heller, men behövs något mer…

J- ja, men kvinnan är förstenad, iskall inspärrad...

S- haha, det är bara du som tänker så "bildligt"

J -tror du...

S- brevet är inte dumt, med en mobiltelefon bredvid jaa, inte dumt... men försteningen osv. tror jag är för "djupt" för att folk ska förstå...

J- hon är ju förstenad i sina känslor, det tycker jag bilden visar

S- jo jag förstår, men jag tror inte att folk fattar det när de ser bokomslaget...

J- tror du inte? Tycker det är ganska bra skildrat av besatthen. Vad tycker du om den här?

S- haha, vad är det??

J- förstenad inlåsta känslor....

S- men herregud Maria, så djup kan du inte vara... det är ingen som fattar!!!!!!!!

J- haha… kolla mailet, bra eller hur?

S- haha nä, jag tror inte på den, Dina liknelser är för invecklade.... (passande ord jag använde)

J- jag garvar ihjäl mig, kolla den här da, är den bra

S- Jag tyckte först det såg ut som om han slår henne... kanske inte så bra...

J- nej det är inte bra, den kastar vi...

S- hon som sitter vi bryggan, fixa till den med titel och ditt namn, så får vi se hur det blir

J- okej

S- den är inte dum...!!

J- haha.. min underbara syster, obotlig romantiker, vad tror du om Medusabilden..

S- ja, klart bättre än musslan...

J- haha

S- den är faktiskt ganska bra, symboliskt på något sätt…

J- ja, hon lider och håller tyst, men hämnas

 S- ja, sen har du ormen där också…

J- ja, precis... den får det bli - eller snäckan, eller statyn...

Vad det slutligen kommer bli, siar de vise om… men än en gång vill jag tacka min syster, som supporterar, läser och ger positiv kritik, och då ska ni veta att innehållet i mitt manus, är av den typen som hon ratar, alldeles för deppig.