Ur tragedi föds komedi, och jag var helt enkelt tvungen att skriva något mer ljust och roligt – och nu är manuset klart till min senaste, lite skruvade roman: Birgit Johanssons dagbok – ingen människa är en ö (titeln är en travestering av ”Bridget Jones dagbok”).
Utgångläget har varit att de som läser mest böcker i vårt land (kanske i hela världen) är medelålders kvinnor, och ingen grupp är så lite representerad som just den gruppen inom litteraturen. Saknaden av böcker som tar upp den moderna tanten-damen-mogna kvinnan har gett mig idén. Har sökt efter ett passande namn som klassificerar genren, som ex. Chick-lit, men har inte hittat något – så jag har hittat på ett själv: Klim-lit (klimakterie-litteratur).
Boken handlar om en kvinna (50 +), som går i samma fotspår dag ut och dag in. Livet är grått, hon är grå och hon börjar alltmer resignera och acceptera ensamheten. Hon lever upp genom att se gamla kärleksfilmer på teve och läsa romantiska böcker; och längtar efter att få bli älskad och ge kärlek. En natt drömmer hon att hon egentligen är fransyska. Det blir starten på ett nytt liv för henne. Hon vågar släppa sargen och ge sig ut på okända marker. Den inre resan hon sätter igång ska läsaren se som en metamorfos. Att våga leva och fånga impulserna som ständigt passerar framför våra ögon.
Det har varit en ren underhållning att skriva boken – man kan säga att talesättet ”The sky is the limit” har varit min ledstjärna. Förhoppningsvis kommer den ut lagom till sommaren
