Nu är jag framme, nu har jag
klättrat uppför berget och nått dit jag ville; att bli publicerad, bli utgiven
på ett förlag.
Det är STORT, mycket stort
att få boken i mina händer; lukta; klämma; vrida; läsa i den; MIN FÖRSTA ROMAN!
Resan dit har varit omtumlande.
Refuserade manus, fina brev från förlag där de unisont tackar för visat
intresse men nej tack, knockad till och från men som en rysk docka, har jag
bara bytt skal och tryckt ner huvudet och tänkt; Jag ska klara det här!
Så fick
jag positiv feedback, från ett förlag; IDUS. De tyckte mitt manus var
intressant och ville gärna ge ut det!
Så började redigeringen. Om någon av en
händelse tror att det bara är att skriva en berättelse, skicka in den till ett
förlag, bli antagen (det svåraste) och så med ens har man en bok i sin hand –
glöm det! Om man har turen att någon redaktör gillar manuset, så börjar
redigeringsarbetet… Tror att utan överdrift har jag gått igenom texten upp emot
10 gånger, EFTER ATT JAG SJÄLV TYCKTE ATT DEN VAR KLAR. Men det var mödan värt,
för nu sitter jag här med en produkt som jag är väldigt stolt över. Lycklig,
rörd och överväldigad är känslorna som rusar i min kropp.
Boken som är en
sorglig berättelse, och från början bara ett sidoprojekt; för att jag behövde
få lite distans till mitt egentliga huvudprojekt – medeltidsromanen – blev min
dyrk till att kunna titulera mig författare.
Målet med bloggen var att
redogöra för mitt liv som opublicerad författare har jag uppnått , men det är bara första etappen, jag har bara nått till Base Camp; nu går jag in i en ny fas i livet – att skriva mer böcker, så
att jag inte blir en dagslända!
