Har kommit till Base Camp

Nu är jag framme, nu har jag klättrat uppför berget och nått dit jag ville; att bli publicerad, bli utgiven på ett förlag.

Det är STORT, mycket stort att få boken i mina händer; lukta; klämma; vrida; läsa i den; MIN FÖRSTA ROMAN!

Resan dit har varit omtumlande. Refuserade manus, fina brev från förlag där de unisont tackar för visat intresse men nej tack, knockad till och från men som en rysk docka, har jag bara bytt skal och tryckt ner huvudet och tänkt; Jag ska klara det här! 

Så fick jag positiv feedback, från ett förlag; IDUS. De tyckte mitt manus var intressant och ville gärna ge ut det! 

Så började redigeringen. Om någon av en händelse tror att det bara är att skriva en berättelse, skicka in den till ett förlag, bli antagen (det svåraste) och så med ens har man en bok i sin hand – glöm det! Om man har turen att någon redaktör gillar manuset, så börjar redigeringsarbetet… Tror att utan överdrift har jag gått igenom texten upp emot 10 gånger, EFTER ATT JAG SJÄLV TYCKTE ATT DEN VAR KLAR. Men det var mödan värt, för nu sitter jag här med en produkt som jag är väldigt stolt över. Lycklig, rörd och överväldigad är känslorna som rusar i min kropp. 

Boken som är en sorglig berättelse, och från början bara ett sidoprojekt; för att jag behövde få lite distans till mitt egentliga huvudprojekt – medeltidsromanen – blev min dyrk till att kunna titulera mig författare.

Målet med bloggen var att redogöra för mitt liv som opublicerad författare har jag uppnått , men det är bara första etappen, jag har bara nått till Base Camp; nu går jag in i en ny fas i livet – att skriva mer böcker, så att jag inte blir en dagslända! 

Obotlig optimist

Nu händer det, nu är det inte långt kvar, innan min roman, "Ett olidligt tillstånd" ligger på bokhandlarnas diskar - man har väl rätt att hoppas (de måste ta hem den till sin affär); Den blir nog en braksuccé - alla har väl rätt att drömma;  Att det här är den första men inte sista boken som blir utgiven - man har väl rätt att ha önskningar; Att jag blir uppmärksammad på bokmässan - man ska försöka nå himlen, så når man trädtopparna.

Ibland slår drömmar in... och hoppet är det sista som lämnar människan sägs det och jag är en obotlig optimist.

Sen är det där med marknadsföring, att sälja sig själv... det är det svåra; ska nog ta höra mig för hos de personerna som finns i min allra innersta krets,  de som inte gör något annat än säljer och marknadsför olika aktiviteter, prylar, etc. dom borde väl veta hur man marknadsför en upcomming author....  Även det kommer gå så bra - man har väl rätt att tro på sig själv!

Och det borde vara straffbart att ta ifrån någon hennes drömmar!

Hur marknadsför man sig själv?

Med ny dator, tangentbord och Magic mouse, finns inget som längre hindrar flitens lampa att ständigt lysa på mitt skrivbord. Grogrunden för kreativitet och bra mylla för geniknölarna att gro, men koncentrationen uteblir,  vari beror nu detta på?

Kan det bero på nervositeten över att snart trycks min första bok, ja, inte min första bok, men min första roman.

Hur ska den tas emot, vad ska jag göra för att sprida den? Min redaktör har berättat att den bästa marknadsföringen är den som författaren själv bidrar med. Vad ska jag göra, ringa upp alla bokhandlare i Sverige, tvinga tidningarnas kulturredaktioner att lyssna och skriva om mig, skicka in den till Amelia Adamo? Jag har inte en aning, men på något vis måste den spridas, och min förhoppning är att mitt egna nätverk får hjälpa till.

En god vän frågade om jag övar mig på att bli intervjuad? Som ett levande frågetecken informerade jag henne om att jag inte hade gjort det, och med största sannolikhet inte kommer göra det. Så om jag skulle hamna framför en mikrofon kommer jag troligen stamma fram något helt taget ur luften. Under tiden kan jag fortsätta att brottas med den fiktiva verkligheten som jag styr över, mina figurer som blöder, älskar och hatar. Förhoppningsvis lär jag mig ett och annat under resans gång, så när dagen kommer då jag ska ut och bedriva PR för mig själv är så inne i fantasins underbara värld, att jag spelar att jag är någon annan, men vem?