Ute dånar en blästringsmaskin, grannhuset ska få ny fasad.
Själv försöker jag fånga inspirationen som försvann för
några veckor sedan, efter en personlig förlust.
Kanske även jag skulle behöva ny polish, men min krackelerade fantasi, sitter inte utanpå, utan någonstans inom mig ligger den i träda.
Om jag skakar loss i en extatisk dans i takter av borrljudet, kanske det blir en shake av mitt inre, och av all smärta tillsammans med glädje kommer det fram en osannolik mixtur av berättelser som slår det mesta… ja, man kanske ska bejaka oljudet och göra något produktivt av det istället?