När man är författare får man möjligheter att fördjupa sig
andra personligheter än dem som man själv besitter, i alla fall vad man tror sig ha.
Man skapar möjligheter och eventualiteter
som man inte själv tror att man kommer hamna i, eller kanske ännu mera skulle reagera på och
framförallt agera på samma sätt som kvinnorna och männen gör i romanerna.
Det
är verkligen stimulerande och utmanande att låta saker ske och låta
händelseförloppet ta vägar som ligger så långt ifrån en själv att man i
slutändan inte förstår hur och varför de reagerar som de gör; ja till och med att
bli förbannad på deras flathet, enkla och stupida agerande. Ibland vill man
skrika; för i helvete fattar du ingenting… men samtidigt så är det intressant
att vrida och vända på olika typer av människors inre liv.
Mafalda heter en spansk
seriefigur som gör en massa tänkvärda observationer i korta
strippar. Ett oförglömligt var där hon efter frågan om hon ville fördjupa sig i
kunskap om sig själv och hon svarade;
”har ingen lust att gå på sightseeing i
mitt inre…”
Att vara författare är faktiskt precis det man gör, går på
sightseeing i sitt inre, man plockar fram scenarier från en undermedveten
värld, grundat på fantasi och erfarenheter. Erfarenheter som är sprunget av
eget livshändelser och av att lyssna på andras kunskaper eller eget läsande.
Skrivandet lär ut hela tiden, både om människans natur
och även om sig själv och vem man egentligen är.
